Japp, så var den äntligen klar och sprids friskt på all världens bloggar inklusive min. Drakes musikvideo till klubbmonsterbangern “Best I Ever Had”. Regin står tyligen herr Kanye West för.
Nu hoppas jag bara på att jag får videon levererad till kontoret så att jag kan börja spela den på ZTV också.
De som känner mig vet hur mycket jag älskar Jay-Z, då, nu, imorgon. Även fast denna låt kommer kallas för gubbhiphop av en del youngn’s så är det ok - låten kommer ändå vara en skåpställare för mig.
Såg precis Q-Tips video till ManWomanBoogie och shit vad den fick mig att längta till New York City. Känns bra att jag bokat min resa dit och att det “bara” är 43 dagar kvar, but who’s counting…
Idag är det St. Patrick’s Day och den enda låten som dyker upp i min skalle denna dag är så klart superdängan Jump Around med House Of Pain. Det är lätt att fnysa åt den låten idag, men när boysen var på toppen av sin korta karriär så var Everlast en av mina favoriter in the rap game och man kan inte bortse vilken megasvennebanan-hit Jump Around fortfarande är. Med facit i hand är det så klart lätt att undra vad man tänkte på, men shit, varje gång jag ser videon till Jump Around minns jag hur vi white dudes alla ville se ut som Everlast back in the days.
…och lyssnade man på House Of Pain på den tiden, ja då lyssnade man definitiv också på de här gossarna:
…vilket leder mig direkt till dessa kids som backades av DJ Muggs (bl a en väldigt ung Alchemist):
Peace!
Efter ett antal lyssningar av Jenny Wilsons nya album Hardships, måste jag verkligen rekommendera skivan. Kul att recensionerna varit lyriska, även om jag kanske inte skulle gå så långt som att nämna Nina Simone, men annars håller jag med det mesta som skrivits. En mycket bra skiva - check it out.
Ett plus i min värld för att denna lady faktiskt gör riktigt bra musikvideos till sina singelval. Ett klart bevis på att man kommer långt med en bra idé.
Senaste singeln:
…och en lite äldre favorit:
Damn, det här vädret tar knäcken på mig, men det är inte långt kvar tills våren faktiskt är här. Snart. Funderar på om jag ska gå ut ikväll. Om jag gör det blir nog Berns där Pete Rock spelar. Dessutom spelar världens bästa Naam.
Oj, ser att jag pallat med att skriva 100 grejer om allt möjligt skit som försigår i min skalle och i min omgivning. Ibland är jag riktigt seg med att skriva något här och förhoppningen är självklart att jag en dag är så pass taggad att skriva om allt möjligt skit om mig och om hur jag upplever saker och (rätt så oviktiga) ting, allt är relativt ändå.
Nä, jag håller mig nog till mina peeps och rullar med dem som gillar samma saker som jag, och med dem som inspirerar mig. Sköna människor som gör att jag lär mig något nytt i slutet av dagen eller väcker min nyfikenhet för saker som jag inte har en aning om.
Det är nämligen rätt lätt att tappa kärleken till musiken (och TV som underhållning för all del) när man vet att hur mycket musik som än spelas i detta avlånga land så är det ändå bara Melodifestvalen som drar över tre miljoner tittare. I just don’t get it´, men fuck it, det är alldeles för lätt att hata på Mello, så nu skiter jag i att skriva om skiten.
Roligare att skriva om saker jag älskar och som gör att jag mår bra.
Det var nog allt jag hade i mig just nu.
För att göra mig själv glad och förhoppningsvis er med så avslutar jag detta inlägg med klassiker. Denne man kommer förövrigt dyka upp i Stockholm om några veckor, men mer om det när det är dags.
One love y’all!
Då jag för tillfället inte har något av intresse att dela med mig av, smäller jag upp denna musikvideo med tanke på att Dead Prez spelar i Stockholm ikväll.
Peace!
