min vän johan a k a Powah

Då det inte varit mycket musik här på några veckor från mig - JAG VEEET, jobbar på det – kan jag i alla fall bjuda på min vän Johans Spotify-playlist med några dancehall/reggae-favoriter. Fick denna i min mailbox för ett par veckor sen, det var fredag och jag hade ett par timmars jobb kvar innan jag kunde ta helg. Men när man drog igång sitt Spoitfy-konto och laddade upp Johans playlist gick jobbet som smort! Tack.

Detta är det bästa med Spotify – alla softa playlists man enkelt kan byta med varandra. Helt klart det nya blandbandet (som jag har skrivit om tidigare).

Johan som är en musikälskare av högsta rank är en av de få jag vänder mig till när det gäller reggae och dancehall.

Tack för att jag fick lägga upp länken här!

Powah’s Dancehall Collection 1

Powah & Snoop

Powah & Snoop

 

 

grammis version 2.008

För mig är det en ära att få vara med i Grammisjuryn. Har varit med sen 2001 och jag tycker det fortfarande är otroligt kul att jag får vara med och rösta fram årets mest intressanta musik. Jag undviker att säga bästa, för att det är så otroligt subjektivt beroende på vad man har för musiksmak. För mig handlar det inte om att enbart om de som vinner, utan mer om de som blir nominerade. Tycker man får en mycket bra sammanfattning om de starkast lysande svenska albumen under året som gått när man ser på själva nomineringarna. Givetvis är det otroligt viktigt för artisten och alla inblandade kring artisten och ett album att vinna, men sen om det alltid är den bästa som vinner kan diskuteras for ever! Har vi i juryn alltid rätt? Sjävklart he he… Skämt åsido, nej det är klart vi inte har. Men då juryn består av människor som på ett eller annat sätt lever med musik och utav musik så är det klart att bedömningarna (förhoppningsvis) baseras på större och tyngre referensramar än hos en genomsnittlig musikkonsument. Åter igen, för mig handlar det inte om att ha rätt, eller att veta bäst, utan mer om att kunna bedöma musik utifrån fler premisser än den egna musiksmaken.

Jag har precis röstat klart i den första omgången av årets Grammis. Detta år var extra svårt då det släppts så många otroligt bra svenska skivor i år. Galet många! I den bästa av världar hade jag önskat att jag hade tid till att lyssna igenom ALLA, men det säger sig självt att det är ett rätt så omständigt projekt.

Det jag däremot gör är att jag lyssnar igenom så många som möjligt under ett par veckor. Har en hylla på kontoret där jag lägger alla svenska skivor och varje år i slutet av oktober börjar min lyssningsfestival fram till röstningen börjar i november. Givetvis har man lyssnat på de flesta när de släppts under året, men då jag vill veta vad jag röstar på känner jag att det är bra att lyssna igen, framför allt om det finns vissa album som jag känner att jag inte gett en ärlig chans.

Vilka jag rösta på? Det är hemligt än så länge…

Peace!

zoulias spotified #2

Här kommer en ny playlist som snickrats ihop för er som är nere med Spotify. Det enda genomgående temat är väl att det är gamla dängor som jag toklyssnat på under min uppväxt.

Zoulias Spotified #2

Om ni inte redan har hookat ett konto till Spotify – så har jag tio stycken invites att ge bort. De tio första mailen som droppar in på tonyzoulias@gmail.com får var sin invite från mig och de snälla människorna på Spotify.

One love!

rock the bells friends

Här är några softa människor jag sprang på i tisdags och som jag blev riktigt glad över att få träffa och prata lite med.

it’s a wonderful world (sometimes)

Vad kan jag säga – ibland är livet för jävla härligt.

Gårdagens ‘Rock The Bells’ på Annexet krossade mina negativa farhågor och blev en av årets bästa musikaliska upplevelser. Synd bara att hela kalaset började tidigare än annonserat. Vi var en hel del besvikna hiphop-gubbar när vi insåg att vi missat Pharcyde. Givetvis skulle man kunna diskutera om Mos Def live i en lokal som Annexet – missförstå mig rätt här, I love the man, men hans vibe kanske hade passat bättre innan De La Soul som gjorde min kväll. Det var ren glädje som strålade från scenen när de drog igenom sina fantastiska klassiker. Nas gjorde ett mycket bra gig, men då har jag så klart höga förväntningar på en MC av hans kaliber.

För mig var det dock helheten av ‘Rock The Bells’ som var den största behållningen. Det är bara att tacka Luger-crewet för att de lyckats ta hit denna hiphopens smällkaramell.

Jag som inte går ut lika mycket som jag brukade var extra glad över att få träffa en hel del vänner och bekanta. Framför allt människor som jag många gånger träffar i jobbet, men sällan får chans att snicksnacka med under mer avslappnade sociala former. Bilder på några av dessa sköna peeps kommer upp på bloggen under dagen.

One love!

PS. Att USA en gång för alla visade att de var trötta på idioter gjorde så klart att det kändes extra roligt att vakna upp denna morgon.

rock the bells

Så har dagen D kommit – och jag är lite nervös, lite orolig för att jag inte kommer vara nöjd när jag går hem ikväll. Annexet hör inte till mina favoriter när vi snackar konsertlokaler. Sen undrar jag över artisternas dagsform- hur laddade är De La Soul på att droppa sina klassiker ännu en gång utan att ha något nytt material att presentera, och då pratar jag inte om ‘nu ska vi köra en låt från den kommande plattan bla bla bla…’. Min vän och kollega YBY berättade att Mos Def enligt ryktena var katastrofalt dålig i Amsterdam, inte så konstigt i och för sig. Det obligatoriska Amsterdam-besöket beror oftast enbart på en sak – smoker’s paradise. Så har vi Pharcyde – fan vad jag hoppas på att de är i fin form, precis som EPMD eller Busta var på Berns.

Världens bästa Sleepy har dessutom satt ihop en grym uppvärmnings-playlist på Spotify – den kan du hooka här.

Anyway, det ska bli kul att få se alla dessa artister på en och samma scen ikväll – och jag är glad att vi i Sverige får en chans att uppleva hip hop live and direct.  Om inte annat ska det bli kul att träffa en massa gamla vänner som också kommer vara där ikväll.

Hip Hop – don’t stop!

stackars liten

 

Någon som heter Lars Eriksson är ledsen och upprörd. Tydligen är han med i Idol och han känner att hela produktionen “behandlar dem som kor på ett slakteri”. Nu har jag alrig varit på ett slakteri, men det verkar som om kor inte blir så väl behandlade där enligt Lars. Fair enough.

När jag läser hela artikeln i Aftonbaldet inser jag hur otroligt upprörd Lars är. Han är arg för att han inte får sjunga den låt han vill, för att de som jobbar med produktionen är oprofessionella, och on top of that så påstår han att ingen av de som är med i år inte vill vinna skiten.

Men vad fan gör du där då Lars, och varför stannar du kvar?  Skit i att göra något så oerhört startk som att sätta ned foten genom att skriva i din blogg och gör något åt saken istället, gör en Brolle. Om någon skulle trampa på mig och förnedra mig på jobbet skulle jag sticka direkt. Eller är det så, att det är smidigare att låta sig trampas på och förnedras on national TV? Då finns det en chans till att åtminstone sälja fem skivor och få stå på några scener runtom i Sverige, och sen, hey, sen kan du börja åka skridskor när det vankas en eventuell skiva till.

Om man väljer att ta en genväg till berömmelse och artistkarriär genom att vara med i Idol, ja, då kan man väl inte bli upprörd eller ens förvånad över hur produktionen sköts. Roll with the punches.

 

Wake and smell the coffee Lars!

Wake up and smell the bad coffee Lars.

 

smakprov

Nu vill jag verkligen lyssna på Blueprint 3 och se om det är en klassiker eller om det är ett ok album. Givetvis kommer jag bli besviken om skivan inte ens är i närheten av ok, men har svårt att tänka mig det. Får alltid lite ståpäls när man ser giganter som dessa herrar på en och samma scen, även fast Jigga verkar behöva en och annan halstablett. Drygt en månad kvar till release.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=WhJVD1FBICM]

bitch please!

Det verkar finnas många som tror att de musikvideor jag väljer att spela på ZTV baseras enbart på min personliga musiksmak… Oh well, it comes with the job I guess.
Kanske beror det på att jag gillar så många olika stilar – och rätt ofta verkligen kan uppskatta en superkommersiell popdänga för vad den är.

Men ibland blir det lite tröttsamt när man får frågan ‘Gillar du verkligen xxx?’ från någon som sett en video med en artist som denne inte gillar. Svarar jag ‘ja’ måste jag genomlida en debatt som ifrågasätter min musiksmak, svarar jag ‘nej’ måste jag hålla en utläggning om varför jag då valt att spela just den musikvideon. Det är alltid roligt att höra vad andra tycker om musikvideorna som spelas på ZTV – men hylla de du gillar, och berätta om de du inte gillar. Jag diskuterar mer än gärna musik men sluta upp med att likställa min personliga musiksmak med det du ser på ZTV som är mitt jobb. Capisce!?

Nu låter jag lite väl sur och bitter, och det var inte alls min mening. Ibland är det bara rätt skönt att få klargöra vissa saker om hur jag känner, i synnerhet när folk kommer fram till mig på klubben när jag antingen spelar skivor, eller är ute med mina boys.